Isabeln

Tänk att man kan, efter en sån otroligt trevlig gårdag, vara så nere..
Jag är inte motiverad till att göra någonting.
Vill bara ligga i min säng med täcket uppdraget över huvudet och tycka synd om mig själv..
Varför kan man inte bara få vara liten igen, krypa upp i pappas knä och bara sitta där.
Önskar att jag hade fått vara liten och ovetandes om livet.
Inte behöva bry mig om något alls, bara leka och strunta i framtiden.
Tyvärr så är den tiden förbi.
Nu är jag vuxen och måste stå till svars för mina handlingar, inse att jag är vuxen.
Vill inte vara vuxen!
Jag vill bara vara sju år och att mitt största bekymmer i livet är om jag ska leka med Barbie eller Lego.
Varför kan inte livet vara så där lekande lätt?! Varför??